När isen är bruten…

Nu när isen är bruten tänkte jag hälsa er alla välkomna till min blogg, Kartografens Irrfärder. Här kommer jag att lägga upp stämningstexter och korta noveller som jag har skrivit. En del har några år på nacken, medan andra är helt nya. De flesta, men inte alla, utspelar sig i en ganska generell fantasysetting med drag av senmedeltid och renässans. Settingen kommer att både byggas på och byggas ut i takt med skrivandet. Här kommer jag även att lägga upp en del spelmaterial som diverse slumptabeller, spelledarpersoner och äventyrsplatser till rollspel som jag genom åren knopat på. Men det kommer även att bli en del bilder jag gjort, främst kartor. Men ingen bör förvånas om det även blir några recensioner och en del ”strunt”.

Själv är jag en något virrig och allmänt kunskapstörstande regelknopare med konstnärliga ambitioner och lite udda smak. Jag föredrar främst svart-vitt, men får ibland ett ryck och använder oväntat mycket färg.

Här följer sju snabba saker om mig: Jag lyssnar gärna på punk och ballader, vet ganska mycket om historia, dricker hellre öl än vin, att jag inte kan dansa, är genuint intresserad av mat, är relativt allmänbildad och vet inte när man borde hålla tyst.

Där allt började…

Den lilla studiekammaren lystes upp av den ensamma lågan från en oljelykta, som fick skuggorna att spela över de hylltäckta väggarna som var fulla med gamla skriftrullar och tjocka buntar av dammiga pergamentsark täckta med mörka skrifttecken. Uppkrupen på en hög pall framför en skrivpulpet, med fötterna dinglandes, satt en liten ihopkrupen mansfigur med en låg mössa över det gråbruna och nu stripiga håret. Han var iklädd en tung ämbetskåpa, som räckte honom ned till knäna, i fint ylle med korta uppslitsade ärmar. De närsynta ögonen kisade ned på de små sirliga skrivtecknen i den uppslagna bok han hade framför sig. I takt med att han läste flyttade hans bläckfläckade hand på den slipade lässtenen.

Hans sökande bland bibliotekets bokhyllor och krönikor hade dragit ut på tiden och timmen hade blivit sen. Men slutligen hittade han vad han sökte. Länkarna i den försilvrade ämbetskedja han bar runt halsen rasslade när han med en kraftansträngning slog ihop den tunga boken. Dess bastanta omslag var gjort i kraftigt mörkbrunt läder och beslagen med blanka metallbleck. Mitt på omslagets framsida var ett gyllne sigill med tre sammanslingrade drakar inlagt i guld och under fanns ett språkband med texten, Den Gyllne Klaven, i sirligt elegant guldskrift. Med den vindpust, från när boken slog ihop, flög hans löst liggande anteckningar dalandes ned på golvet.

I sin flykt, for de förbi en hög med flera prydligt travade luntor, innan de landade på golvet i salig röra. Bland titlarna i högen fanns En krönika över kungaätten Svarts styre, Iakttagelser från Övärlden och Landen där bortom och En reseskildring bland Blåbergens dvärgar. Överst landade en karta som visade landskapet kring Gasthöjderna och Svartveden med byar, städer och floder tydligt utmärkta. En röd symbol gjorde betraktaren uppmärksam på ätten Svarts ättefäste beläget på Tårvattnets östra strand.